deletions | additions       diff --git a/section_Kapitel_3_Nuclear_properties__.tex b/section_Kapitel_3_Nuclear_properties__.tex  index 24bad0a..a234168 100644  --- a/section_Kapitel_3_Nuclear_properties__.tex  +++ b/section_Kapitel_3_Nuclear_properties__.tex 
...
\item \textbf{\textit{Läs inledningen till avsnitt 3.2 som jämför bindningsenergin hos en elektron i väteatomen, deuteronens bindningsenergi och slutligen tre kvarkars bindning för att forma en nukleon. Kommentera!}}\\  Bindningsenergi:  \begin{itemize}  \item Väte: $13.6$ eV (mycket liten andel, ungefär $1.4\cdot 10^{-8}$ av viloenergin) totala energin)  \item Deuterium: $2.2$ MeV, (ungefär $1.2 \cdot 10^{-3}$ av viloenergin) totala energin)  \item Kvarkar: Osäkert, kanske $100$ GeV (mycket stor andel, mer än $0.99$ av viloenergin) totala energin)  \end{itemize}  \item \textbf{\textit{En masspektrometer kan mäta med en precision av 1:106. Hur fungerar den?}}\\  En jonkälla producerar en stråle av joner med olika hastigheter. Först åker de igenom en "velocity selector", vilket är en låda med ett E- och ett B-fält, bara jonerna med rätt hastighet släpps igenom. Sedan åker de in i ett nytt utrymme med ett B-fält där alla joner kommer att avböjas, men de gör det olika mycket beroende på massan, till slut träffar jonerna en fotografisk platta och det är helt enkelt upp till laboranten att undersöka var på plattan de träffat.